Tack i hemlighet.
Har varit i skolan idag. Har egentligen inget speciellt att understryka denna måndag.
Är bara tvungen att skriva en liten kortis.
På vägen hem från skolan hamnade jag, på tåget, bredvid två tjejer i min ålder. Jag lyssnade på musik och var helt nergrävd i min käre bok Den hemlige kocken. Mitt emellan två låtar blir det tyst ett tag och jag råkar du snappa upp dessa två tjejers samtalsämne. Jag kunde bara inte låta bli att fortsätta lyssna. Hon som satt bredvid mig beklagade sig lite lätt över att hon ville vara längre, hur det kändes litet att bara vara en och sextio. Den andra, som visade sig vara en och sjuttio, kläckte då ur sig; Men du ska veta att jag faktiskt inte vill vara längre, jag vill vara kortare. Alltså, jag skulle aldrig sätta på mig skor som är högre än 5 centimeter. Då känner jag mig jättelång och det är faktiskt inte så kul.
Samtalet fortgår och jag lyssnar.. i smyg.. Den längre lägger sin slutgiltiga åsikt om att en passande längt för en kvinna inte borde överstiga en och sjuttiofem; En och åttio tycker jag inte är snyggt! Och den kortare säger emot: Men jag tycker det är fint att vara lång. Alltså, en och nittio kanske är lite lång men typ en och sjuttiofem.. en och åttio, ja typ upp till en och åttiofem tycker jag är fint!
Man tackar och bockar! Min längd sträcker sig nämligen till hela en och åttiofem.. =)
Själv kan jag ofta tycka att jag är "för lång", men med djupare eftertanke kommer jag alltid fram till att jag gillar den. Längden.
Och jag bär upp den med stolthet.
Är bara tvungen att skriva en liten kortis.
På vägen hem från skolan hamnade jag, på tåget, bredvid två tjejer i min ålder. Jag lyssnade på musik och var helt nergrävd i min käre bok Den hemlige kocken. Mitt emellan två låtar blir det tyst ett tag och jag råkar du snappa upp dessa två tjejers samtalsämne. Jag kunde bara inte låta bli att fortsätta lyssna. Hon som satt bredvid mig beklagade sig lite lätt över att hon ville vara längre, hur det kändes litet att bara vara en och sextio. Den andra, som visade sig vara en och sjuttio, kläckte då ur sig; Men du ska veta att jag faktiskt inte vill vara längre, jag vill vara kortare. Alltså, jag skulle aldrig sätta på mig skor som är högre än 5 centimeter. Då känner jag mig jättelång och det är faktiskt inte så kul.
Samtalet fortgår och jag lyssnar.. i smyg.. Den längre lägger sin slutgiltiga åsikt om att en passande längt för en kvinna inte borde överstiga en och sjuttiofem; En och åttio tycker jag inte är snyggt! Och den kortare säger emot: Men jag tycker det är fint att vara lång. Alltså, en och nittio kanske är lite lång men typ en och sjuttiofem.. en och åttio, ja typ upp till en och åttiofem tycker jag är fint!
Man tackar och bockar! Min längd sträcker sig nämligen till hela en och åttiofem.. =)
Själv kan jag ofta tycka att jag är "för lång", men med djupare eftertanke kommer jag alltid fram till att jag gillar den. Längden.
Och jag bär upp den med stolthet.
Li.
Kommentarer
Trackback
